
Om stins inte finns uppstår däremot problem. I dagens samhälle ersätts stinsens mänskliga värme allt oftare av datorernas förprogramerade spårväxlare och smsbiljetter. I denna indivdualistiska istid förutsetts alla klara sig utan hjälp vid livets knutpunkter och de som inte klarar detta lämnas åt sitt öde i utrymmet mellan tåget och perrongen. Denna utveckling har gjort att stinsen numera är en utrotningshotad art, en antik sevärdhet. Detta är självklart en stor katastrof för mänskligheten. Vem ska nu ta hand om de som hamnat på fel perrong? som vilset letar efter just sitt tåg och som tappat sin biljett på handikapptoaletten på Nässjö central. Utan stins kan vi lätt hamna på fel slutstation vilket får ödestigra konsekvenser om du som skulle på Spa i Bergslagen istället får spendera ditt liv i Hallsberg ätandes halvljummen korv från Pressbyrån. Har man missat sin anslutning finns ingen räddning.
Det finns dessutom en dimension till av hela problemet runt avskaffandet av stinsar. Man kanske inte ens vill åka dit man har biljett! Även om vi alla föds med en biljett och ett slutmål, kan det ju hända att man ändrar sig ( om man inte är politiker) på någon av livets turer och vem ska då hjälpa dig? En stins kan dirigera om dig och sätta dig på ett nytt tåg, för vad säger att ett x2000 till Stockholm är bättre än en rälsbuss till Dingle? Vi är inte alla ämnade att åka åt samma håll. När ingen stins finns där för att vinka in tåget passeras de små stationerna förbi och ingen får någon chans att gå av eller på. Vad händer med de som var ämnade att gå av i Normlösa, de vandrar rastlösa runt Linköpings resecentrum utan mål och mening i sina liv. I dagens kapitalistiska samhälle lyssnar ingen på de små människornas stins.
Och vad händer med de stinsar som nu anses onödiga? Deras enda uppgift här på jorden är att guida oss resenärer, utan resenärer förvirrar sig stinsarna in i det kapitalistiska konsumtionssamhället där de förlorar sin heliga kraft.
Men håll ännu hoppets låga brinnande! det finns en chans till räddning. Vi har alla nämligen en stins inom oss. Det gäller bara att lyssna till honom. Låt stinsen komma in i ditt liv och du skall icke känna dig vilsen i dina val, ty han är sanningen och järnvägen. Nu när tryggheten i att ha en stins på stationen har tagits ifrån oss är det extra viktigt att lyssna till sin inre stins vid livets spårväxlingar. Systrarna S:t Gotthard ämnar med denna blogg att hjälpa dig hitta din inre stins. Genom att diskutera en rad existensiella frågor och inse att stinsen är lösningen, kommer du få ett rikare liv och se honom vinka vid tunnelns slut. Följ stinsen på livets smalspår och du kommer alltid få en fönsterplats i första klass.
1 kommentar:
Jag är ateist! Men en skojjig livsåskådning är det, typ. Kanske finns det en stins!
Skicka en kommentar